23 February 1818 - 17 April 1882) was an Italian painter who lived in Meiji period Japan between 1876 and 1878. He introduced European oil painting techniques to Japan, and exerted a significant role in the development of modern Japanese yega (Western style) painting. He is known for his works in the romantic style of the French Barbizon school. Fontanesi was born in Reggio Emilia, Emilia-Romagna, and trained with the landscape painters Prospero Minghetti and Vincenzo Carnevali. From 1841 to 1846 he made theatre sets and began painting landscapes. In 1850, he moved to Geneva, where he stayed until 1865. His main area of interest was landscape painting, which he expanded on after visiting the 1855 Exposition Universelle in Paris. He participated in important artistic exhibitions, displaying his works in Lyon, Turin, Milan, Florence, Genoa and the Triennial Exhibition of Fine Art in Bologna. He was nominated professor at the Academy of Lucca, but moved to Turin when a chair as a landscape professor was created specially for him at the Accademia Albertina in Turin from 1869 to 1876.   Related Paintings of Antonio Fontanesi :. | Around the Table | The Polo Match | Boat Boat | The Dream of St Joseph (detail) f | Portrait of a young bride as flora |
Related Artists:
Francesco di Giorgio Martini
Italian Early Renaissance Painter and Sculptor, 1439-ca.1501 was an Italian painter of the Sienese School, a sculptor, an architect and theorist, and a military engineer who built almost seventy fortifications for the Duke of Urbino. Born in Siena, he apprenticed as a painter with Vecchietta. In panels painted for cassoni he departed from the traditional representations of joyful wedding processions in frieze-like formulas to express visions of ideal, symmetrical, vast and all but empty urban spaces rendered in perspective. Francesco di Giorgio is also known for architectural designs and sculptural work for Federico III da Montefeltro, Duke of Urbino, for whom he built star-shaped fortifications. He composed an architectural treatise Trattato di architettura, ingegneria e arte militare that he worked on for decades and finished sometime after 1482;
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Bengt Nordenberg
1822-1902